Det är mycket som händer runt omkring just nu och jag går från leende till tårar och från tårar till leende om vartannat. Livet är så svårt att ta på och jag slås av hur starka och svaga vi människor är. Hur en persons val och agerande kan påverka så många, på att någon står ensam och får ta slag efter slag, på hur människan kan älska så högt men samtidigt såra så enormt. Att banden mellan människor är starkare än något annat samtidigt som de kan brytas när som helst... på bara någon sekund. Jag tänker på att två älskade kan bli tre och kraften i livet och kärleken. Jag har alltid trott på ödet och det verkar som att ödet vill att vi ska gå den hårde vägen just nu och lära oss. Lära oss att man inte kan ta något för givet.
Jag mår själv bra just nu, jag har lyckats hålla min ångest i schack ett tag nu och försöker att se på skolan med lite perspektiv. Jag och Emil har det bra och utvecklas hela tiden i vårt förhållande, vi är menade för varandra. Som Bill & Bull liksom ;) Jag har inte ätit godis eller något annat snask på en månad nu (trumpeter & fanfarer) och min familj mår bra. Jobbet går också väldigt bra och jag tycker fortfarande att det är skit kul att gå dit varje gång. Igår var iofs första gången som jag hamnade i en dispyt med en boende och hamnade i fokus. Han kallade mig både det ena och de andra och jag blev oerhört provocerad. Men jag fick pröva den reparativa dialogen i hetluften och jag fick kämpa för att inte ilskan skulle komma ut i tårar men det var "skönt" att jag tog det på en gång. Nu kanske inte utfallet blev som man önskat men jag visade att det inte var okej att bete sig som han gjorde.
Idag är det världens bästa pappas födelsedag och jag ska hämta upp honom på hans dagverksamheten i eftermiddag så ska vi gå och handla fika och sånt tills ikväll. GRATTIS PAPPA!!
Nej dags att hämta sista tvätten och sen läsa lite. Puss
