I den gamla bloggen gjorde jag en gång ett inlägg med 10 sanningar om mig själv. Jag tänkte att jag skulle göra det nu också. Jag väljer såklart att skriva dessa eftersom jag tar det som en självklarhet att ni som läser min blogg älskar mig ändå :)
1) Jag smygläser sms på tåg och tunnelbana. - yes andras liv är så jävla intressanta. Jag gillar liksom det vardagliga, att se att någon skickar iväg ett sms och skriver "kom ihåg matlådan", eller "tack för i morse ;)" eller vad som helst egentligen. Att folket i samhället faktiskt är människor dom också och att dom har små trevligtheter för sig.
2) Jag tycker att Blondinbella är cool. - amen allvarligt hur många brudar som är 19 har massa egna företag och är en affärsbrutta? Och allt genom att hon började blogga om sig själv och sin silver sked i munnen. Hon är cool.
3) Jag smygtittar i titthållet i min dörr - haha mitt hus är som lustiga huset därför är jag nyfiken. Jag undrar liksom vad alla konstiga människor håller på med, vem som kommer hem när osv. Men hey tare lungt - jag är ingen stalker.
4) Jag är en sucker för love songs - gärna akustiska med fina texter. De som får till riktigt grymma svenska texter är grymma. Då kan jag nästan sitta och gråta en skvätt framför datorn.
5) Jag kissar i duschen - inte alltid men om nöden kräver så bangar jag inte :) haha självklart sker inte detta när emil duschar med mig. Men ibland känns de jävligt onödigt skynda sig på i duschen för att man är pinknödig. Sker inte heller i offentliga duschar..
6) Jag har ofta ångest - jag har många och höga krav på mig själv plus att jag oroar mig för nästan allt vilket leder till att jag får ångest. Allt detta ältande kan ibland äta upp mig.
7) Jag beundrar folk i smyg - vet inte om det är en sanning som är värd att nämnas här men jag kommer ofta på mig själv med att sitta och titta på folk, både sånna jag känner och inte, och tycka att dom är vackra, söta, verkar smarta etc. När jag började i min klass så var dagarna fulla va beundran. Haha även lite skratt åt folk också.. men mest beundran. Jag har många coola människor i klassen
8) Jag pratar och går i sömnen - att jag pratar i sömnen sker oftare än att jag går. Men ah det är väl så att jag fortsätter bearbeta saker när jag sover. Som värst är det när något nytt ska hände eller jag har varit med om nått nytt. Då går hjärnan på högvarv.
9) Jag provsmakar vindruvor i affären - ja vafan man vill ju veta om de är goda innan man köper dom. Det är min kära far som lärt mig de :) haha men ibland tar jag även fast jag inte ska köpa vindruvor. Miniklepto hmm... ja det är väl sanning 9.5
10) Jag är sugen på att skaffa barn - jag längtar efter att skaffa barn men jag vet att Nu är ingen bra tidpunkten och det kommer det inte vara i 3,5 år framåt heller. Vi måste göra oss lite mer beredda och leva livet som två lite längre. Men jag vill bli mamma det är så sant som det är sagt.
Nu får gärna ni som läser också skriva sanningar om er själva :)
måndag 30 november 2009
P.S I LOVE YOU - filmen som får mig att gråta tills jag skakar.
lämna mig inte, för jag kommer inte att klara det, jag kommer att gå sönder och jag vet inte hur jag gör för att bli hel sen
Det var länge sen jag såg filmen P.s I love you.
Men när jag tittar på den så får jag alltid en stor klump i halsen och i magen.
Filmen handlar om att bli lämnad.
Jag har märkt att det spelar ingen roll hur du blir lämnad. Om personen lämnar dig för att den vill eller för att det sker och det är ingenting du kan göra någonting åt.
Jag har märkt att det spelar ingen roll hur du blir lämnad. Om personen lämnar dig för att den vill eller för att det sker och det är ingenting du kan göra någonting åt.
Du kan aldrig göra någonting åt att någon lämnar dig.
Den hjälplösheten när den man älskar lämnar dig ensam är ohållbar att känna. Den driver dig till vansinne. Det spelar ingen roll om det är för att han (eller hon) har blivit kär i någon annan, förlorat kärleken till dig fast du inte har det för honom eller dör ifrån dig. Du är fortfarande lämnad ensam, hjälplös och alldeles förskräckligt rädd.
När jag älskar någon, älskar så mycket att jag inte kan föreställa mig ett liv utan den personen, är jag alltid lite (eller mycket) rädd att bli lämnad. Jag är beroende av bekräftelse, bara för att på något sätt få nått att hänga sig i när man känner rädslan av att bli lämnad. När Emil säger - Jag älskar dig - jag gör verkligen det. Jag lovar dig. andas jag ut och känner lugnet, jag vill stanna tiden.
När jag älskar någon, älskar så mycket att jag inte kan föreställa mig ett liv utan den personen, är jag alltid lite (eller mycket) rädd att bli lämnad. Jag är beroende av bekräftelse, bara för att på något sätt få nått att hänga sig i när man känner rädslan av att bli lämnad. När Emil säger - Jag älskar dig - jag gör verkligen det. Jag lovar dig. andas jag ut och känner lugnet, jag vill stanna tiden.
Jag tror inte att jag är ensam om det.
Jag har aldrig haft så ont i hjärtat som när mamma fick sin stroke. Jag hade varit i Malaga 12 dagar med gamla blondingänget och var nu hemma igen. Hade längtat efter familjen och velat åka hem (trots att resan var underbar) för att det hänt lite saker hemma. Kvällen jag kom hem kändes allt bra, mamma mådde helt okej och jag kände mig lycklig. Kanske skulle de ordna sig den här gången. Mamma skulle sova hos pappa och jag tog bilen hem. Men morgonen efter var det värsta tillfället i mitt liv. Min syster ringde och bara skrek att jag skulle komma för mamma var så konstig. Jag slängde på mig kläderna och åkte till pappa. Jag kom samtidigt som ambulansen. Den dagen och den perioden efter det går inte att beskriva med ord.
Min fina lilla mamma.
Men du klarade dig, starkare än någon annan tog du dig ur det och blev återställd. Och sen den dagen så växer du hela tiden i mina ögon. Jag är så stolt! Du är vackrare än någonsin och att tanken av att jag hade kunnat förlora dig då gör så att jag sitter och gråter nu. Vad vore mitt liv utan dig? Det har ju varit du och jag föralltid. Men mamma du ska veta en sak, jag älskar dig av hela mitt hjärta och den du är idag är min idol. Jag beundrar dig och jag hoppas folk fortsätter att säga att jag är lik dig, för om det är någon jag vill vara lik (förutom rihanna & ashlee simpson) så är det du.
Jag kan inte sätta ord på smärtan som finns i tanken av att dom jag älskar ska lämna mig. Jag försöker, men det går inte. Det är den typen av smärta som driver dig till vansinne, den typen av smärta jag kan tänka mig att folk tar sitt liv av bara för att slippa känna.
Och jag brukar ofta tänka på den smärtan och blir helt galet rädd, för om jag kände så då med mamma eller när tidigare relationer har tagit slut – då kommer mitt hjärta på riktigt att sluta slå den dagen människan som är en av de som ger mig en anledning till att leva lämnar mig. Då kommer jag gråta så mycket att jag inte kan andas och jag kommer inte att kunna lugna ner mig själv, kontrollera mig.
Och jag brukar ofta tänka på den smärtan och blir helt galet rädd, för om jag kände så då med mamma eller när tidigare relationer har tagit slut – då kommer mitt hjärta på riktigt att sluta slå den dagen människan som är en av de som ger mig en anledning till att leva lämnar mig. Då kommer jag gråta så mycket att jag inte kan andas och jag kommer inte att kunna lugna ner mig själv, kontrollera mig.
Och det är nog just precis den anledningen till varför man är rädd för kärleken. För att man vet att det går och är fullt möjligt att faktiskt älska någon för mycket.
Är inte det helt galet – att kunna älska för mycket?
Och vi vet att kärlek alltid slutar olyckligt. Även om det håller hela livet dör man ifrån varandra. Det skrämmer mig att tänka så.
Men så får man tänka såhär också, att hur sorgligt kärleken slutar, så återspeglar inte slutet historian man har haft tillsammans. Hur ont det än gör, får man komma ihåg hur bra det kändes. Hur kärleken man hade gav känslan av att vilja leva föralltid. Kärlek är som filmer – du kan inte ogilla en film som är underbar men slutar skitdåligt. Du kan inte gå runt och vara förbannad över det dåliga slutet, om resten av filmen var som en färsk godis. Alldeles underbar
Men så får man tänka såhär också, att hur sorgligt kärleken slutar, så återspeglar inte slutet historian man har haft tillsammans. Hur ont det än gör, får man komma ihåg hur bra det kändes. Hur kärleken man hade gav känslan av att vilja leva föralltid. Kärlek är som filmer – du kan inte ogilla en film som är underbar men slutar skitdåligt. Du kan inte gå runt och vara förbannad över det dåliga slutet, om resten av filmen var som en färsk godis. Alldeles underbar
du är inte ensam om att vara rädd för kärlek, eller tro att ditt hjärta ska sluta slå, eller känna dig hjälplös. Och det är faktiskt lite lättare att veta att man inte är ensam om de känslorna
Jag har träffat en personen som numer blivit min vän (hoppas jag haha) som gett mig lite perspektiv på livet. Man kan verkligen inte ta något för givet i livet, vi kommer att behöva skiljas från dom vi älskar, iallafall här på jorden. Att ta tillvara på varje sekund. Berätta vad man känner och vara tacksam för det man har.
Sara - det du gör och har gjort gör mig så stolt och full av beundran. Jag vet att det inte har varit eller är lätt på något sätt, men i mina ögon är du en hjälte, en klippa.
Du är en person som jag ser upp till.
Emil
Den första gången jag såg på dig
Och kände hur du såg på mig
Då föll allting jag trott var santJag vet du kände likadant
Du var så vacker då som nåt jag aldrig kunnat nå
Och hjärtat slog ett slag för var förlorad dag
Jag gömde mig i fantasin
Så rädd för vad du kunde bli
Men var gång som jag ljög för mig
Så såg jag sanningen i dig
Nu står du här idag med allt jag någonsin velat ha
Och hjärtat slår ett slag för var förlorad dag
Jag älskar dig - du gör mig hel
Psykologitentan
Idag var den stora dagen - psykologitenta! Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om saken mer än att jag är jäkligt glad över att det är över! Hela upplägget på kursen har varit så jäkla flummit och oorganiserat. Men jag tror det gick bra idag på tentan, svarade iaf på alla frågor. Haha en av frågorna är dock enbart bullshit. Fast det verkar som om de flesta i klassen kände likadant. Det var så mkt att läsa inför tentan att jag (och många med mig) sket i att läsa de två sista kapitlerna för det som stog där kändes inte relevant eller viktigt. Men självklart kom det en fråga som handlade om det. Men jag håller tummarna för att jag skrapade ihop lite mer poäng på någon annan fråga så att jag ändå får godkänt. Detta ska firas ordentligt på Fredag! Ska bli så jäkla kul att festa med klassen (speciellt dom coola ;)) och bara dansa tills morgonen kommer och knackar på. Wiiieee är så taggad!!
När jag kom hem så fick jag världens huvudvärk, var väl all spänning som släppte. Så jag har bara legat på soffan och slappat. Men nu är det dags för glass och lite tv gluttande. Imorgon ska jag ta och klippa mig och färga håret. Lite lyxigt känns det att få lägga lite tid & pengar på sig själv. Men jag är värd det. Sen på onsdag börjar juridiken och efter det ska jag på julbak hos Nina och Ullis. Det kommer bli en bra vecka det här, det har jag på känn. Dessutom firar jag och Emil 11 månader :)
När jag kom hem så fick jag världens huvudvärk, var väl all spänning som släppte. Så jag har bara legat på soffan och slappat. Men nu är det dags för glass och lite tv gluttande. Imorgon ska jag ta och klippa mig och färga håret. Lite lyxigt känns det att få lägga lite tid & pengar på sig själv. Men jag är värd det. Sen på onsdag börjar juridiken och efter det ska jag på julbak hos Nina och Ullis. Det kommer bli en bra vecka det här, det har jag på känn. Dessutom firar jag och Emil 11 månader :)
Det finns flera miljorner människor där ute. Vi kan inte älska alla men det finns faktiskt många guldkorn. Här nedan har jag nämt lite "egenskaper", eller vad man säger, som får mig glad i kroppen. Klart finns det mkt mkt annat, men det var detta som dök upp i skallen på mig.Jag tycker om:
folk som är duktiga på att prata engelska, helst med någon dialekt och gör det helt random. mitt i ett samtal. långa utdrag då blir jag imponerad. Inte Glamourmodell engelska som slänger in nått checkt ord sådär, utan folk som verkligen kan prata engelska ordentligt.
Personer som är sjukt passionerade över ett visst ämne. typ krig. eller skådespelare eller vad som helst. Människor som är passionerade över en speciell sak sitter alltid på massa underlig fakta och jag tycker sådant är så fascinerande. Mihn mentor på gymnasiet, Martin svärd var lite så. Dessa människor är alltid intressanta. det är som att samla på något man inte kan ta på. Mitt nyårslöfte ska nog bli att kunna massor om någonting. andra världskriget är spännande.
Personer som alltid kan och som aldrig ser hinder i det man ska göra Spontanitet är underbart. Önskar jag kunde vara lite mer så. Jag tänker längre än vad näsan räcker och ibland vill jag bara kapa av den. Nina och Fröken Brixing är praktexempel på denna typ av människa. Kan göra vad som helst, när som helst och gör det alltid med ett leende på läpparna.
folk som säger ens namn i en mening. typ "jag håller verkligen med dig Mia." det är ovanligt och får en att känna sig speciell. När Emil säger mitt namn så pirrar det alltid extra mycket. Jag älskar dig Mia kan få mig att dö där på fläcken. Det är när folk säger mitt namn i meningar som jag inser att jag har ett jäkligt snyggt namn.
Tjejer med coola frisyrer är ju så satans snyggt. Själv står jag och tuperar och fixar för att få det sådär okontrollerat. Sara, Jag älskar ditt hår. Jag vill ha sådär bongstyrigt hår som skriker volym. Det är vackert. Inte tovigt och traschigt utan ruffsigt. Sexigt busigt.
Människor som sjunger som om ingen lyssnade. De som kan sjunga alltså. Jag lyssnar alltid, får gåshud och önskar att det vore ur min mun de där tonerna kom. Kommer aldrig glömma i somras på sports camp när Emelie satt i korridoren med mig på natten och sjöng öppna din dörr. Så himla fint och lekfullt. Hon var bara sig själv och det var underbart.
Människor som rör sig metodiskt och lugnt. Jag skulle lika gärna kunna skriva spove här. Hon rör sig så himla fint. Hennes händer, när hon skriver eller viker tröjor. Häftigt. Jag känner mig som en flodhäst som ska plocka ärtor med boxningshandskar i jämnförelse. Helt sjukt men jag blir liksom fascinerad.
Folk med hem som har en baktanke med varje val av material. något jag aldrig lyckats med. Dom som kan blanda gammal och nytt, fult och snyggt så att det blir perfekt. Avundsjuka, nja ja kanske.
Barn som ställer frågor som inte går att svara på. om universum till exempel. Det är då jag vill bli mamma, men sen ser jag snoret under näsan...
Människor som vågar ge en ögonkontakt. gärna okända personer i mataffärer och så, inte stalker blickar utan bara vänlighetsblickar. Syns man inte så finns man inte.
De som kan erkänna att de inte har en aning om något alla andra vet om. folk ska alltid vara så himla tuffa och kunna allt om allting hela tiden. det är uppfriskande med dem som erkänner sina brister. Eller de människor som inser väldigt sent att de inte kan ett jota och skrattar åt det.
Människor som öppnar sig Då menar jag inte att du ska berätta om ditt bajs utan att du vågar säga vad du är rädd för, vad du tycker om osv. We all dream, We all Love. Ge mig lite av dig så ger jag lite av mig.
Personer som får mig att skratta så jag ramlar av stolen. En sådan skulle jag vilja gifta mig med men tyvärr är emil inte sååå rolig haha. Men han är min drömprins ändå. Cissi, du är en nykomling i mitt liv men fan va glad du gör mig!
Personer som ger komplimanger och menar det.När komplimanger kommer oväntat så kan jag nästa börja gråta. Blir knäsvag när Emil säger typ -va söt du är, när vi står och borstar tänderna. och när människor som inte är min allra närmaste säger något, då värmer det i hela kroppen. Pappa är en sån vars komplimanger värmer lite extra.
Personer som har grym kreativitet Jag kollar mycket i pysselböcker, bloggar osv och jag blir helt stum när jag ser vad vissa personer gjort med enkla material, och det ser helt fucking ap snyggt ut. Jag älskar att klippa och klistra och visst får jag schyssta ideér själv men det finns människor där ute som definitivt kan koka soppa på spik. Mysigt som tusan.
Människor som är enkla Nina är en sådan människa tex. En person som är skapad för att jobba med andra människor. Som varken dömer eller ser upp eller ner. En sån som kan ta vem som helt och som typ är älskad av alla. En människa som ser lösningar istället för problem och som kan ge svar på tal.
Personer som kan dra otroliga skämt bara sådär snabba kontringar, eller klitschiga svar - me love.
folk som är duktiga på att prata engelska, helst med någon dialekt och gör det helt random. mitt i ett samtal. långa utdrag då blir jag imponerad. Inte Glamourmodell engelska som slänger in nått checkt ord sådär, utan folk som verkligen kan prata engelska ordentligt.
Personer som är sjukt passionerade över ett visst ämne. typ krig. eller skådespelare eller vad som helst. Människor som är passionerade över en speciell sak sitter alltid på massa underlig fakta och jag tycker sådant är så fascinerande. Mihn mentor på gymnasiet, Martin svärd var lite så. Dessa människor är alltid intressanta. det är som att samla på något man inte kan ta på. Mitt nyårslöfte ska nog bli att kunna massor om någonting. andra världskriget är spännande.
Personer som alltid kan och som aldrig ser hinder i det man ska göra Spontanitet är underbart. Önskar jag kunde vara lite mer så. Jag tänker längre än vad näsan räcker och ibland vill jag bara kapa av den. Nina och Fröken Brixing är praktexempel på denna typ av människa. Kan göra vad som helst, när som helst och gör det alltid med ett leende på läpparna.
folk som säger ens namn i en mening. typ "jag håller verkligen med dig Mia." det är ovanligt och får en att känna sig speciell. När Emil säger mitt namn så pirrar det alltid extra mycket. Jag älskar dig Mia kan få mig att dö där på fläcken. Det är när folk säger mitt namn i meningar som jag inser att jag har ett jäkligt snyggt namn.
Tjejer med coola frisyrer är ju så satans snyggt. Själv står jag och tuperar och fixar för att få det sådär okontrollerat. Sara, Jag älskar ditt hår. Jag vill ha sådär bongstyrigt hår som skriker volym. Det är vackert. Inte tovigt och traschigt utan ruffsigt. Sexigt busigt.
Människor som sjunger som om ingen lyssnade. De som kan sjunga alltså. Jag lyssnar alltid, får gåshud och önskar att det vore ur min mun de där tonerna kom. Kommer aldrig glömma i somras på sports camp när Emelie satt i korridoren med mig på natten och sjöng öppna din dörr. Så himla fint och lekfullt. Hon var bara sig själv och det var underbart.
Människor som rör sig metodiskt och lugnt. Jag skulle lika gärna kunna skriva spove här. Hon rör sig så himla fint. Hennes händer, när hon skriver eller viker tröjor. Häftigt. Jag känner mig som en flodhäst som ska plocka ärtor med boxningshandskar i jämnförelse. Helt sjukt men jag blir liksom fascinerad.
Folk med hem som har en baktanke med varje val av material. något jag aldrig lyckats med. Dom som kan blanda gammal och nytt, fult och snyggt så att det blir perfekt. Avundsjuka, nja ja kanske.
Barn som ställer frågor som inte går att svara på. om universum till exempel. Det är då jag vill bli mamma, men sen ser jag snoret under näsan...
Människor som vågar ge en ögonkontakt. gärna okända personer i mataffärer och så, inte stalker blickar utan bara vänlighetsblickar. Syns man inte så finns man inte.
De som kan erkänna att de inte har en aning om något alla andra vet om. folk ska alltid vara så himla tuffa och kunna allt om allting hela tiden. det är uppfriskande med dem som erkänner sina brister. Eller de människor som inser väldigt sent att de inte kan ett jota och skrattar åt det.
Människor som öppnar sig Då menar jag inte att du ska berätta om ditt bajs utan att du vågar säga vad du är rädd för, vad du tycker om osv. We all dream, We all Love. Ge mig lite av dig så ger jag lite av mig.
Personer som får mig att skratta så jag ramlar av stolen. En sådan skulle jag vilja gifta mig med men tyvärr är emil inte sååå rolig haha. Men han är min drömprins ändå. Cissi, du är en nykomling i mitt liv men fan va glad du gör mig!
Personer som ger komplimanger och menar det.När komplimanger kommer oväntat så kan jag nästa börja gråta. Blir knäsvag när Emil säger typ -va söt du är, när vi står och borstar tänderna. och när människor som inte är min allra närmaste säger något, då värmer det i hela kroppen. Pappa är en sån vars komplimanger värmer lite extra.
Personer som har grym kreativitet Jag kollar mycket i pysselböcker, bloggar osv och jag blir helt stum när jag ser vad vissa personer gjort med enkla material, och det ser helt fucking ap snyggt ut. Jag älskar att klippa och klistra och visst får jag schyssta ideér själv men det finns människor där ute som definitivt kan koka soppa på spik. Mysigt som tusan.
Människor som är enkla Nina är en sådan människa tex. En person som är skapad för att jobba med andra människor. Som varken dömer eller ser upp eller ner. En sån som kan ta vem som helt och som typ är älskad av alla. En människa som ser lösningar istället för problem och som kan ge svar på tal.
Personer som kan dra otroliga skämt bara sådär snabba kontringar, eller klitschiga svar - me love.
Våran familj har inte slirat runt på de grekiska öarna, eller på spanska solkusten, under somrarna. Vi har hållt till i Sverige, boendes i våran fina ganska stora husvagn. Det var fanimej en riktigt fin husvagn, inte en sån som de har i sunes sommar, utan det här var en special byggd rackare.
Första turen med husvagnen gjorde vi vid påsk varje år fast då i början av året blev det kortare utresor till campingar i "närområdet". Vi var ute över helgerna. Sen kom sommaren och sommarlovet. Veckan efter midsommar VARJE år drog vi iväg till Öland och the shit. Eriksöres camping. Paradiset här på jorden. Det var som gjort för sommarlov och där hände det allt. Pyssel, lek, bad, sång, dans, tipspromnad, datten med mera. Vi hade våra dagar där jag och syrran. Mamma och Pappa gillade såklart de också och genom denna årliga tripp så fick vi sk. campingkompisar.
En sommarkväll på eriksöres camping så var det live band som lirade schysst dans musik. Mamma och Pappa har alltid tyckt om att ta sig en sväng om, och dom är faktiskt rikitgt duktiga på det. Just ikväll var det jag och pappa som var först upp på dansbanan. Båda två iförda träningsoveraller och träskor. Hej Svensson!.
Vi skulle gå upp och kolla läget och sen meddela läget för resten av sällskapet som satt kvar vid husvagnarna och åt och drack gott. På vägen upp till dansbanan så har farsgubben min lite föreläsning om dansens historia, betydelse och små regler. Jag lyssnade på ALLT pappa sa och då var de som pappa sa vä'rldens sanning. Stora, starka, trygga pappa - klart det han säger är rätt. En sak som pappa berättade för mig är att bra skor är A och O i dans. - Mia, du får aldrig dansa i träskor. Då kommer killen tröttna snabbt och du kan glömma framgång på dansbanan...
Okej, jag nickade och tog in informationen.Framme vid dansbanan var det redan full rulle. Människor i alla åldrar dansade och hade det trevligt. Bandet spelade svängiga bitar och jag såg att pappa ville springa ner och hämta mamma för att ta en sväng om. Jag tittar fascinerat på alla snabba svängar när det plötsligt är någon som knackar på min axel- får jag lov?där stog jag. ca 7 bast och blev uppbjuden av en charmerande liksasinnad pojk. Jag blev helt nervös, händerna svettades och jag tittade på pojken, sen på pappa, sen på pojken igen. Var det min tur att äntligen få vara en av de som slog klackarna i taket. Åhh va pirrigt, och va glad jag blev... Men jag var tvungen att säga sanningen till pojken.- Nej tyvärr. Min pappa har sagt att jag inte får dansa i träskor..Sen tog jag pappas hand och gick fort där ifrån..
Första turen med husvagnen gjorde vi vid påsk varje år fast då i början av året blev det kortare utresor till campingar i "närområdet". Vi var ute över helgerna. Sen kom sommaren och sommarlovet. Veckan efter midsommar VARJE år drog vi iväg till Öland och the shit. Eriksöres camping. Paradiset här på jorden. Det var som gjort för sommarlov och där hände det allt. Pyssel, lek, bad, sång, dans, tipspromnad, datten med mera. Vi hade våra dagar där jag och syrran. Mamma och Pappa gillade såklart de också och genom denna årliga tripp så fick vi sk. campingkompisar.
En sommarkväll på eriksöres camping så var det live band som lirade schysst dans musik. Mamma och Pappa har alltid tyckt om att ta sig en sväng om, och dom är faktiskt rikitgt duktiga på det. Just ikväll var det jag och pappa som var först upp på dansbanan. Båda två iförda träningsoveraller och träskor. Hej Svensson!.
Vi skulle gå upp och kolla läget och sen meddela läget för resten av sällskapet som satt kvar vid husvagnarna och åt och drack gott. På vägen upp till dansbanan så har farsgubben min lite föreläsning om dansens historia, betydelse och små regler. Jag lyssnade på ALLT pappa sa och då var de som pappa sa vä'rldens sanning. Stora, starka, trygga pappa - klart det han säger är rätt. En sak som pappa berättade för mig är att bra skor är A och O i dans. - Mia, du får aldrig dansa i träskor. Då kommer killen tröttna snabbt och du kan glömma framgång på dansbanan...
Okej, jag nickade och tog in informationen.Framme vid dansbanan var det redan full rulle. Människor i alla åldrar dansade och hade det trevligt. Bandet spelade svängiga bitar och jag såg att pappa ville springa ner och hämta mamma för att ta en sväng om. Jag tittar fascinerat på alla snabba svängar när det plötsligt är någon som knackar på min axel- får jag lov?där stog jag. ca 7 bast och blev uppbjuden av en charmerande liksasinnad pojk. Jag blev helt nervös, händerna svettades och jag tittade på pojken, sen på pappa, sen på pojken igen. Var det min tur att äntligen få vara en av de som slog klackarna i taket. Åhh va pirrigt, och va glad jag blev... Men jag var tvungen att säga sanningen till pojken.- Nej tyvärr. Min pappa har sagt att jag inte får dansa i träskor..Sen tog jag pappas hand och gick fort där ifrån..
Jag och Pappa! Fast utan träskor :) <3<3<3<3
jag har bra carma, iaf om vi snackar "dörrcarma". Jag har den gåvan, tror den sitter i Z kromosomen. När jag åker tunnelbana/ pendeltåg - motsvarande, så stannar alltid ett dörrpar framför mig. Detta är inget påhittat tjaffs utan jag kan garantera att detta stämmer. Min carma slår inte fel. Jag gjorde en studie när jag åkte till täby i 6 månad och forskningen visar verkligen spännande reslutat. Inte en ENDA gång slog det fel. Jag ställer mig, står stilla, ser mig omkring och upptäcker va mycket olika människor de finns, och vips så är dörrarna där framför mig. Redo att ta mig till nya äventyr. Nu när jag pluggar på sveaplan så är det i princip likadant. Någon ynka gång har jag fått ta ett steg åt antingen höger eller vänster.
Det går inte att komma ifrån det. Alla människor lever, för dom har en gång i tiden fötts. Sen kanske man är levande död, tyvärr. Livets väg är inte upplyst så att alla hittar rätt, vem som helst kan trampa snett och falla. Falla så hårt att det inte går att resa sig igen.
Jag har sedan långt tillbaka haft en viss rädsla för människor. Inte vilka människor som helst utan alla dom som ramlat. Ramlat ur systemet. Jag var rädd för att gå på stan, ville inte att de skitiga, påtända, hungriga och ensam människorna skulle prata med mig eller ens se på mig. Jag var uppriktigt rädd. Missbruk, ordet känns inte så starkt men innebörden kan riva väggar, skal. Missbruket kan förstöra, såra och skräma. Men missbruk beror på något. Jag tror inte att man vaknar upp en morgon och tänker - hmm nej jag ska nog ta mig en sup, får då löser sig allt. Orelistisk tanke. Och alla ni som står bakom argumentet - de är deras val. Tänk om! Visst är det deras val men de kanske inte har så mycket att välja mellan? Man vet aldrig vad som hänt människan som sitter frussen framför dig på gatan med whiskey flaskan tätt emot läpparna. Du vet inte varför rika och till utsidan lyckliga människor väljer att fly med hjälp av knarket. Du vet inte varför. Du vet ingeting, och frågar man inget får man inget veta. Men även om du får ett svar så är det inte säkert att du förstår. Missbruk är inte bara missbruk. Det är ett liv, en själ. Det är som ett träd med tusen grenar som alla pekar på olika saker.
Människan är svag. Jävla skit. Sen är det den svaga människan som måste göra ett val. Falla ännu längre ner, eller sakta resa sig och börja klättra. Jag försvarar inte missbruk. Skulle aldrig i mitt liv acceptera det men jag tror inte på enbart dumdistrighet. Och ändå är jag rädd.
En man hade föreläsning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en hundralapp och höll upp den så alla kunde se. Han frågade sen : "Är det någon som vill ha den här hundralappen?!" Alla räckte ju självklart upp handen för det var ju ganska mycket pengar. Mannen knölade ihop lappen och räckte sedan upp den igen : "Nån som vill ha den här ?" Alla räckte upp handen . Han la hundralappen på golvet och stampade på den så den blev smutsig : "Fortfarande någon som vill ha den här ?" Alla räckte upp handen. Då sa han "Ja tycker ni ska dra lärdom av det här. Även hur smutsig och ful någon är så har hon/han lika mycke värde!".Jag är en människa.
Precis som dom som sitter hemma och äts upp av sin egna ångest. Jag vet att det finns barn till flera tusen missbrukare, jag vet att det finns föräldrar, syskon, anhöriga till varenda kotte som väljer att ta till droger, alkohol osv för att dämpa ångesten. Dom ropar på hjälp. Ibland viskar dom och ibland skriker dom. Men de behöver hjälp. Precis som den som väljer att ta flaskan till halsen. Det finns nått där bakom.
Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något
Tänk dig att du har tre dockor – en i glas, en av plast och en av stål. Någon kommer förbi med en hammare och slår alla tre dockor i huvudet med samma kraft. Glasdockan går helt i bitar, plastdockan blir skadad - hon får ärr för livet, medan ståldockan bara ger ifrån ett lätt, metalliskt läte, du kan inte se att den blivit slagen. Det finns alla slags dockor i vårat samhälle.
Jag vet vilken jag är.
Jag vet vilken jag är.
Jag har sedan långt tillbaka haft en viss rädsla för människor. Inte vilka människor som helst utan alla dom som ramlat. Ramlat ur systemet. Jag var rädd för att gå på stan, ville inte att de skitiga, påtända, hungriga och ensam människorna skulle prata med mig eller ens se på mig. Jag var uppriktigt rädd. Missbruk, ordet känns inte så starkt men innebörden kan riva väggar, skal. Missbruket kan förstöra, såra och skräma. Men missbruk beror på något. Jag tror inte att man vaknar upp en morgon och tänker - hmm nej jag ska nog ta mig en sup, får då löser sig allt. Orelistisk tanke. Och alla ni som står bakom argumentet - de är deras val. Tänk om! Visst är det deras val men de kanske inte har så mycket att välja mellan? Man vet aldrig vad som hänt människan som sitter frussen framför dig på gatan med whiskey flaskan tätt emot läpparna. Du vet inte varför rika och till utsidan lyckliga människor väljer att fly med hjälp av knarket. Du vet inte varför. Du vet ingeting, och frågar man inget får man inget veta. Men även om du får ett svar så är det inte säkert att du förstår. Missbruk är inte bara missbruk. Det är ett liv, en själ. Det är som ett träd med tusen grenar som alla pekar på olika saker.
Människan är svag. Jävla skit. Sen är det den svaga människan som måste göra ett val. Falla ännu längre ner, eller sakta resa sig och börja klättra. Jag försvarar inte missbruk. Skulle aldrig i mitt liv acceptera det men jag tror inte på enbart dumdistrighet. Och ändå är jag rädd.
En man hade föreläsning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en hundralapp och höll upp den så alla kunde se. Han frågade sen : "Är det någon som vill ha den här hundralappen?!" Alla räckte ju självklart upp handen för det var ju ganska mycket pengar. Mannen knölade ihop lappen och räckte sedan upp den igen : "Nån som vill ha den här ?" Alla räckte upp handen . Han la hundralappen på golvet och stampade på den så den blev smutsig : "Fortfarande någon som vill ha den här ?" Alla räckte upp handen. Då sa han "Ja tycker ni ska dra lärdom av det här. Även hur smutsig och ful någon är så har hon/han lika mycke värde!".Jag är en människa.
Precis som dom som sitter hemma och äts upp av sin egna ångest. Jag vet att det finns barn till flera tusen missbrukare, jag vet att det finns föräldrar, syskon, anhöriga till varenda kotte som väljer att ta till droger, alkohol osv för att dämpa ångesten. Dom ropar på hjälp. Ibland viskar dom och ibland skriker dom. Men de behöver hjälp. Precis som den som väljer att ta flaskan till halsen. Det finns nått där bakom.
Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något
Det här med att dubbeldippa
Jag är en sucker för allt som heter fett och snask (läs fnask) och tyvärr så har jag fötts med en otroligt stor smakkärlek. Gillar typ allt - jag är alltså inte en typisk smågodistjej, ostbågstjej, chipstjej, nöttjej, choklad tjej etc utan jag älskar allt. BIG Problem då BIG är resultatet av detta. Mitt fredagsmys blir nästan alltid hela affären mys. MEN om jag måste välja så tror jag nog att det blir chips. Jag gillar alla smaker (varför inte liksom) och jag gillar att dippa.
Det här med att dippa är ett roligt fenomen tycker jag, det hänger ihop med HUR man äter chips. Jag tar oftast 1 chips åt gången ( det tredje chipset i påsen är alltid det godaste - try it!) och jag biter små tuggor av det. Jag stoppar alltså inte in hela samtidigt. Så när man dippar så blir det självklart så att man dubbeldippar. Så länge de finns chips kvar så behövs mer dipp - visst? ´
Men alltså - varför blir folk så sura när man dubbeldippar? är det för att man rädd för basiluskerna eller för att man är rädd för att jag ska äta upp all dipp så de står lottlösa?
Är jag ett socialt problem?
Det här med att dippa är ett roligt fenomen tycker jag, det hänger ihop med HUR man äter chips. Jag tar oftast 1 chips åt gången ( det tredje chipset i påsen är alltid det godaste - try it!) och jag biter små tuggor av det. Jag stoppar alltså inte in hela samtidigt. Så när man dippar så blir det självklart så att man dubbeldippar. Så länge de finns chips kvar så behövs mer dipp - visst? ´
Men alltså - varför blir folk så sura när man dubbeldippar? är det för att man rädd för basiluskerna eller för att man är rädd för att jag ska äta upp all dipp så de står lottlösa?
Är jag ett socialt problem?
The new me.
Jag har bloggat i flera år nu men nu på senare tid så har bloggen slutat att vara en Mia blogg. Jag skriver inget roligt och inget fyndigt utan snarare har bloggen blivit en klagomur. Klart jag kommer att fortsätta klaga men jag ska försöka blanda det med några Mojito inlägg, den glada versionen av Mia. Sen så kommer även några Mais inlägg dyka upp - det är oftast när mina funderingsdagar spökar. Nåväl vi kanske inte ska hysa allt för stora hopp om att den här bloggen ska vara i konstant rullning - men försöka går ju.
Mitt första inlägg här på blogspot tänkte jag skulle vara ett av de tidigare inläggen på den andra miadirekt bloggen. Tyvärr finns inte de allra äldsta kvar men när jag slumpvsi valde blev det detta inlägg:
Allt gott kommer tillbaks - Hell no! Det stämmer inte för i våran värld, japp i dagens samhälle, finns det folk som bara gottar sig i det goda utan att ge något alls tillbaka. Jag vet flera stycken som är så. Det finns olika typer av av dessa egensinnande människor fast en sak har de gemensamt. Denna trångsynhet och deras ego trippade alterego. Egofuckers.
Behandla andra så som du vill behandlad själv.
Sänker du någon annan så höjer du inte dig själv, långt ifrån. Det finns personen som inte ser på de på det viset utan de klampar och trampar i tron om att klättra uppåt men de sjunker. Kanske inte på en gång, men till slut kommer de drukna. I mina ögon sjunker dom direkt Satt på tåget i dag (vilket jag iofs gör varje dag) och läste en tjejblaska. Någon stöter till mitt ben, sen min axel. Men hallå? det var INTE rusningstrafik och det var INTE trångt. Men trots ca 25 lediga plaster så ville denna mö i tonåren krypa upp tätt intill mig. Detta är inte något vi gör i sverige. Man sätter sig inte nära någon OM det finns lediga platser och för gudsskull titta INTE en främmande människa i ögonen och hälsa inte vid bussen! Flatragg idag igen tänkte jag? tack och lov nej, eller jag trodde iaf inte de. Denna unga lilla fröken kröp närmre och närmre för att kunna läsa i min tidning. När sexspalten bläddrades fram kunde jag typ känna hennes andetag i nacken. Obehagligt faktiskt. Hon va helt inne i att tjuvläsa min tidning att jag var tvungen att harkla mig och säga - om du vill kan du få hålla i tidningen själv...
Hon blev lite paff men fattade vinken. Mumlade nått ursäkta och satte sig en bit ifrån. Hon va röd om kinderna men vafan så stor grej va de inte. Jag va på rätt humör så jag la inte ner mer kraft på denna tjuvläsare. MEN när jag skulle gå av så tog tjejen tag i min arm och säger - va gott du luktade förresten... Jag började garva och fick väl bara fram ett "tack skaru ha.."
Två brudar på två dagar. Undrar om detta har med mitt damlagsbyte att göra? Kanske ska uppdatera er lite med de första ragget. Igår hade vi som sagt match och när jag går med våran lagledare mot bilen efter matchen är det någon som kommer och går längs vid min sida. Snuddar min axel. - Bor du här i närheten? chokad vänder jag mig emot rösten. En brunhårig tjej från de andra lagen ser frågande ut..- Va jag? ehh jag bor i salem kastar jag nervöst fram. Tjejen spanar in mig från topp till tå och säger sen: - jaha okej. Hmm trodde vi spelade i samma lag?
Que? vilket lag menade hon egentligen. Min lagledare garvade bara och hälsade mig välkomen till de nya laget.
Mitt första inlägg här på blogspot tänkte jag skulle vara ett av de tidigare inläggen på den andra miadirekt bloggen. Tyvärr finns inte de allra äldsta kvar men när jag slumpvsi valde blev det detta inlägg:
Allt gott kommer tillbaks - Hell no! Det stämmer inte för i våran värld, japp i dagens samhälle, finns det folk som bara gottar sig i det goda utan att ge något alls tillbaka. Jag vet flera stycken som är så. Det finns olika typer av av dessa egensinnande människor fast en sak har de gemensamt. Denna trångsynhet och deras ego trippade alterego. Egofuckers.
Behandla andra så som du vill behandlad själv.
Sänker du någon annan så höjer du inte dig själv, långt ifrån. Det finns personen som inte ser på de på det viset utan de klampar och trampar i tron om att klättra uppåt men de sjunker. Kanske inte på en gång, men till slut kommer de drukna. I mina ögon sjunker dom direkt Satt på tåget i dag (vilket jag iofs gör varje dag) och läste en tjejblaska. Någon stöter till mitt ben, sen min axel. Men hallå? det var INTE rusningstrafik och det var INTE trångt. Men trots ca 25 lediga plaster så ville denna mö i tonåren krypa upp tätt intill mig. Detta är inte något vi gör i sverige. Man sätter sig inte nära någon OM det finns lediga platser och för gudsskull titta INTE en främmande människa i ögonen och hälsa inte vid bussen! Flatragg idag igen tänkte jag? tack och lov nej, eller jag trodde iaf inte de. Denna unga lilla fröken kröp närmre och närmre för att kunna läsa i min tidning. När sexspalten bläddrades fram kunde jag typ känna hennes andetag i nacken. Obehagligt faktiskt. Hon va helt inne i att tjuvläsa min tidning att jag var tvungen att harkla mig och säga - om du vill kan du få hålla i tidningen själv...
Hon blev lite paff men fattade vinken. Mumlade nått ursäkta och satte sig en bit ifrån. Hon va röd om kinderna men vafan så stor grej va de inte. Jag va på rätt humör så jag la inte ner mer kraft på denna tjuvläsare. MEN när jag skulle gå av så tog tjejen tag i min arm och säger - va gott du luktade förresten... Jag började garva och fick väl bara fram ett "tack skaru ha.."
Två brudar på två dagar. Undrar om detta har med mitt damlagsbyte att göra? Kanske ska uppdatera er lite med de första ragget. Igår hade vi som sagt match och när jag går med våran lagledare mot bilen efter matchen är det någon som kommer och går längs vid min sida. Snuddar min axel. - Bor du här i närheten? chokad vänder jag mig emot rösten. En brunhårig tjej från de andra lagen ser frågande ut..- Va jag? ehh jag bor i salem kastar jag nervöst fram. Tjejen spanar in mig från topp till tå och säger sen: - jaha okej. Hmm trodde vi spelade i samma lag?
Que? vilket lag menade hon egentligen. Min lagledare garvade bara och hälsade mig välkomen till de nya laget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)