We all Dream, We all Love

P.S I LOVE YOU - filmen som får mig att gråta tills jag skakar.

lämna mig inte, för jag kommer inte att klara det, jag kommer att gå sönder och jag vet inte hur jag gör för att bli hel sen

Det var länge sen jag såg filmen P.s I love you.

Men när jag tittar på den så får jag alltid en stor klump i halsen och i magen.

Filmen handlar om att bli lämnad.
Jag har märkt att det spelar ingen roll hur du blir lämnad. Om personen lämnar dig för att den vill eller för att det sker och det är ingenting du kan göra någonting åt.

Du kan aldrig göra någonting åt att någon lämnar dig.

Den hjälplösheten när den man älskar lämnar dig ensam är ohållbar att känna. Den driver dig till vansinne. Det spelar ingen roll om det är för att han (eller hon) har blivit kär i någon annan, förlorat kärleken till dig fast du inte har det för honom eller dör ifrån dig. Du är fortfarande lämnad ensam, hjälplös och alldeles förskräckligt rädd.
När jag älskar någon, älskar så mycket att jag inte kan föreställa mig ett liv utan den personen, är jag alltid lite (eller mycket) rädd att bli lämnad. Jag är beroende av bekräftelse, bara för att på något sätt få nått att hänga sig i när man känner rädslan av att bli lämnad. När Emil säger - Jag älskar dig - jag gör verkligen det. Jag lovar dig. andas jag ut och känner lugnet, jag vill stanna tiden.

Jag tror inte att jag är ensam om det.

Jag har aldrig haft så ont i hjärtat som när mamma fick sin stroke. Jag hade varit i Malaga 12 dagar med gamla blondingänget och var nu hemma igen. Hade längtat efter familjen och velat åka hem (trots att resan var underbar) för att det hänt lite saker hemma. Kvällen jag kom hem kändes allt bra, mamma mådde helt okej och jag kände mig lycklig. Kanske skulle de ordna sig den här gången. Mamma skulle sova hos pappa och jag tog bilen hem. Men morgonen efter var det värsta tillfället i mitt liv. Min syster ringde och bara skrek att jag skulle komma för mamma var så konstig. Jag slängde på mig kläderna och åkte till pappa. Jag kom samtidigt som ambulansen. Den dagen och den perioden efter det går inte att beskriva med ord.

Min fina lilla mamma.

Men du klarade dig, starkare än någon annan tog du dig ur det och blev återställd. Och sen den dagen så växer du hela tiden i mina ögon. Jag är så stolt! Du är vackrare än någonsin och att tanken av att jag hade kunnat förlora dig då gör så att jag sitter och gråter nu. Vad vore mitt liv utan dig? Det har ju varit du och jag föralltid. Men mamma du ska veta en sak, jag älskar dig av hela mitt hjärta och den du är idag är min idol. Jag beundrar dig och jag hoppas folk fortsätter att säga att jag är lik dig, för om det är någon jag vill vara lik (förutom rihanna & ashlee simpson) så är det du.

Jag kan inte sätta ord på smärtan som finns i tanken av att dom jag älskar ska lämna mig. Jag försöker, men det går inte. Det är den typen av smärta som driver dig till vansinne, den typen av smärta jag kan tänka mig att folk tar sitt liv av bara för att slippa känna.
Och jag brukar ofta tänka på den smärtan och blir helt galet rädd, för om jag kände så då med mamma eller när tidigare relationer har tagit slut – då kommer mitt hjärta på riktigt att sluta slå den dagen människan som är en av de som ger mig en anledning till att leva lämnar mig. Då kommer jag gråta så mycket att jag inte kan andas och jag kommer inte att kunna lugna ner mig själv, kontrollera mig.

Och det är nog just precis den anledningen till varför man är rädd för kärleken. För att man vet att det går och är fullt möjligt att faktiskt älska någon för mycket.

Är inte det helt galet – att kunna älska för mycket?

Och vi vet att kärlek alltid slutar olyckligt. Även om det håller hela livet dör man ifrån varandra. Det skrämmer mig att tänka så.
Men så får man tänka såhär också, att hur sorgligt kärleken slutar, så återspeglar inte slutet historian man har haft tillsammans. Hur ont det än gör, får man komma ihåg hur bra det kändes. Hur kärleken man hade gav känslan av att vilja leva föralltid. Kärlek är som filmer – du kan inte ogilla en film som är underbar men slutar skitdåligt. Du kan inte gå runt och vara förbannad över det dåliga slutet, om resten av filmen var som en färsk godis. Alldeles underbar

du är inte ensam om att vara rädd för kärlek, eller tro att ditt hjärta ska sluta slå, eller känna dig hjälplös. Och det är faktiskt lite lättare att veta att man inte är ensam om de känslorna

Jag har träffat en personen som numer blivit min vän (hoppas jag haha) som gett mig lite perspektiv på livet. Man kan verkligen inte ta något för givet i livet, vi kommer att behöva skiljas från dom vi älskar, iallafall här på jorden. Att ta tillvara på varje sekund. Berätta vad man känner och vara tacksam för det man har.

Sara - det du gör och har gjort gör mig så stolt och full av beundran. Jag vet att det inte har varit eller är lätt på något sätt, men i mina ögon är du en hjälte, en klippa.

Du är en person som jag ser upp till.

Emil

Den första gången jag såg på dig

Och kände hur du såg på mig

Då föll allting jag trott var santJag vet du kände likadant

Du var så vacker då som nåt jag aldrig kunnat nå

Och hjärtat slog ett slag för var förlorad dag

Jag gömde mig i fantasin

Så rädd för vad du kunde bli

Men var gång som jag ljög för mig

Så såg jag sanningen i dig

Nu står du här idag med allt jag någonsin velat ha

Och hjärtat slår ett slag för var förlorad dag

Jag älskar dig - du gör mig hel