Jag är en sucker för allt som heter fett och snask (läs fnask) och tyvärr så har jag fötts med en otroligt stor smakkärlek. Gillar typ allt - jag är alltså inte en typisk smågodistjej, ostbågstjej, chipstjej, nöttjej, choklad tjej etc utan jag älskar allt. BIG Problem då BIG är resultatet av detta. Mitt fredagsmys blir nästan alltid hela affären mys. MEN om jag måste välja så tror jag nog att det blir chips. Jag gillar alla smaker (varför inte liksom) och jag gillar att dippa.
Det här med att dippa är ett roligt fenomen tycker jag, det hänger ihop med HUR man äter chips. Jag tar oftast 1 chips åt gången ( det tredje chipset i påsen är alltid det godaste - try it!) och jag biter små tuggor av det. Jag stoppar alltså inte in hela samtidigt. Så när man dippar så blir det självklart så att man dubbeldippar. Så länge de finns chips kvar så behövs mer dipp - visst? ´
Men alltså - varför blir folk så sura när man dubbeldippar? är det för att man rädd för basiluskerna eller för att man är rädd för att jag ska äta upp all dipp så de står lottlösa?
Är jag ett socialt problem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar