Uscha mig vilken världelös dag, på flera sätt och vis. Den började helt fantastiskt bra med världens mysigaste morgon med min fina E. Den kalla, men ack så mysiga, promenixen ner till tåget var det bästa på länge. Hans hand värmde min och vi pratade om vår framtid och jag kände ett härligt rus i kroppen. Men där slutade den bra dagen ungefär för när vi sitter på tåget får jag ett samtal som får min kropp att bli lika kall som luften utanför. Jag hoppas du har hittat frid nu min vän, det lugn vi pratade om i måndags och den längtan efter ro som du beskrivit så många gånger för mig hoppas jag är där du är och jag vill att du ska veta att du har lärt mig så mycket om livet..
Intervjuerna blev inställda och vi begav oss mot skolan istället och där fortsatte bara skiten. Vi fick absolut inget gjort och står och trampar. Bara massa flams och jag vet inte vilken fot jag ska stå på då det mesta känns fel just nu och att jag blir väldigt frustrerad. Ta oss i kragen kanske?
Då mitt humör har varit lika med skit så gick det ut över lektionen också. Uscha mig vad det tar på krafterna att vara så negativ. När jag satte mig på tåget för att äntligen åka hem dunkade mitt huvud som aldrig förr och jag har aldrig tyckt att tåget åkte så långsamt som det gjorde då..
Nåväl en dag som inte gett mig ett jota egentligen men här hemma har jag iaf börjat skriva lite. Ska strax åka och hämta syrran från hennes personalmöte sen ikväll ska jag hämta E efter hans kväll på solvalla. Som tur är så behövde jag inte åka ända ut dit utan jag ska hämta honom på kontoret i årsta :) Jajemän något positivt.
Jaha det var de, nu har jag uttryckt negativiteten här också. DONE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar