lycka i en egen liten form

Jag sitter här hemma ensam och slås av hur mkt Emil betyder för mig, hur viktig han är för mig och vad jag känner mig vilsen utan honom. Han åkte imorse, det har inte ens gått ett dygn men jag saknar honom. Men det är alltid första kvällen som är värst, iaf för mig. Jag klarar mig utan honom, lugn bara lugn, men jag älskar att vi bor ihop och att jag kan kyssa hans läppar när jag vill, brotta ner honom och picka honom i sidan så han får hicka, fula mig så att han brister ut i sitt underbara skratt och nypa honom i rumpan då jag vet hur rädd han är för "saker där bak". Jag älskar varje minut med honom och jag blir så förbanad på mig själv för att jag inte tar tillvara på varje sekund, så som man gör när man är nykär. Men jag tror inte att det är ovanligt att det blir så men jag vill verkligen att Emil ska vara säker på och veta att jag älskar honom, uppskattar honom och ser upp till honom varje sekund, varje andetag. Han har gjort mig hel på ett sätt som ingen har kunnat förut.

Det har alltid funnits en person som hållts sig fast vid mitt hjärta, en person vars åsikt nästan har varit viktigare än min egna. Jag har alltid letat och sökt efter en bekräftelse från denna person. Men sen Emil kom in i mitt liv så har denna någon suddats ut mer och mer och jag har kunnat se saker på helt andra sätt. För någon vecka sen valde jag att radera denna någons nr för jag tittade på Emil och visste att det där numret och den där person är inte viktig längre.Denna person slutade vara viktig för länge sen men det var nu jag gjorde det sista steget ut. Jag behöver inte denna någons bekräftelse eller uppmärksamhet - allt jag behöver är min underbara älskling, min familj och mina underbara vänner.

Förut var jag rädd för framtiden men nu kan jag knappt bärga mig. Livet är inte en dans på rosor och det kommer det inte vara i framtiden men om jag får omges av dessa underbara människor så kan jag leva med en eller två taggar i foten. Utan er är jag inget och det är för er mitt hjärta slår.

Emil är den jag vill leva med för det handlar inte om hans eller mitt liv längre - det handlar om vårt liv. Jag håller mina tummarna för att flytten går igenom så vi får bygga upp vårt hem. Att vi tar ännu ett steg mot framtiden. Sen kan jag knappt bärga mig till vårt nyårslöfte går in - den dagen kommer jag vara lyckligare än någon annan. Och den dagen vi blir 3 så kommer nog svimma för då lever jag min dröm.

Något annat helt underbart är att Robyn ( The one and only) håller på och smusslar inne i en studio. ÄNTLIGEN lite nya grejjer! Det är fan få som kan göra låt efter låt som jag älskar och hon har lyckats igen. Jag snor karro´s länk så ni kan få lyssna också. Den går om och om igen här hemma. http://www.skipster.us/2010/02/wow-new-robyn-finally/