onsdag 20 januari 2010

for you.

min dröm var visst mer sann än jag trodde. Igår hade jag en deppig dag där jag hade ångest över det mesta men framför allt inför allt som har med pengar att göra. Jag måste skaffa mig ett extra jobb men jag jag vet inte om mitt psyke klarar av ett arbete vid sidan av skolan eftersom jag redan nu bryter ihop var och varannan dag plus att jag inte tror att jag är så rolig att anställa eftersom jag inte kommer kunna jobba varje helg eller så. Men men jag var iaf riktigt nere men som tur är så har jag världens bästa Sambo och Mamma som fick mig att le igen.

Men åter till min dröm, jag skrev ju att jag drömde om mormor och att det kändes så himla verkligt. Igår så nollades mitt kontantkort och jag hade varken ork eller pengar för att tanka på den. Men när jag vaknade imorse så hade jag fått ett sms från comviq där de stog att min mobil var påfylld. Jag, som var en tröttmössa, tänkte att de måste ha varit Emil och skickar ett sms till honom för att tacka och säga hur snäll jag tycker att han är. Men han svarade att han inte hade ett tjota med det att göra. Nähä tänkte jag, då måste det vara mamma. Men hon sa också att hon inte gjort nått. Min sista gissning var sara men hon hade inte heller gjort de..

Det var då det slog mig. Inatt när jag drömde så berättade jag för mormor om min ångest och oro som infinner sig i min kropp hela tiden. Hon kramade om mig och sa med bestämd röst att jag skulle sluta oroa mig över pengar - sånt löser sig alltid. Det viktiga är att man mår bra och har nära och kära runt omkring sig. Sen sa hon - mia det är bara att du ringer om du behöver hjälp! Mitt svar tillbaka till mormor i drömmen var - men mormor, jag har ju inte ens pengar på mobilen, hur ska jag då kunna ringa?

Och sen när jag vaknar är min mobil påfylld. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag tror att mormor har ett finger med i spelet. Sara och cissi trodde också det och Sara som har pratat med Medium förut berättade lite saker för mig. Jag är otroligt glad för att mormor gör sig påmind. Kärlek!!

Annars så har min dag innehållit en introduktion av den nya kursen och hej&hå säger jag bara. Ingen vila, ingen ro. Men jag ska försöka att tänka lite positivt och ta den här kursen som något intressant även fast jag egentligen vill lägga mig ner och gråta. Välfärd är fanimej riktigt obegripligt. Men det är bara att kämpa på. Imorn ska jag ta mej an den första läsningen.


Nu ska jag pussa ihjäl min prins för jag älskar honom så himla mycket. Han ligger här brevid mig och läser om massa datagrejjer - min söta lilla datanörd.

1 kommentar:

  1. mia mormors händer räcker längre än någon av oss vet.. men en dag vet vi.. då kommer vi förstå allt
    puss puss baby

    SvaraRadera