Intill dig

Blinka lilla stjärna där

lys så länge som du kan

jag vet inte var jag är för har just klivit i land

marken gungar än för mig, gör den likadant för dig?

Nu kan du få mig om du vill ikväll,

Vi kan få rummet att stå still ikväll

Jag tycker om att stå intill dig

Viska något i mitt öra som jag aldrig hört förut

Stanna hos mig hela livet eller bara en minut

Marken gungar än för mig, gör den likadant för dig?

Nu kan du få mig om du vill

Vi kan få rummet att stå still

Jag tycker om att stå intill dig

Du kan väl önska dig nånting

Jag tycker om att stå intill dig

___________________________________________

Mitt liv har absolut inte varit en dans på rosor och jag tror inte att man mår bra av att leva ett helt smärtfritt liv för hur ska man då lära sig av sina erfarenheter, lära sig OM sig själv och lära sig om hur andra känner, reagerar och hanterar. Sen så har vissa människor varit med om lite för mycket hemskheter, julen får mig alltid att tänka på dem.

Att tsunamin var för exakt 5 år sen är helt ofattbart, det känns som att det var igår. Imorse på nyhetsmorgon var det både intervjuer med personer som varit där och förlorat sina närmaste och människorna som arbetat med hjälpinsatserna och återuppbyggandet. Och det som slår mig gång på gång när jag träffar eller hör om människor som har varit med om något hemskt är att man aldrig kommer över det.

. A L D R I G.

Hur ska man kunna komma över någon som för alltid har en plats i ens hjärta?

Hjärtat kommer föralltid vara rispat och jag tror att den frasen som "gå vidare" inte ordagrant ska betyda gå vidare, glöm och unna dig lycka utan jag tycker snarare att gå vidare är som GÅ i monopol.

Man går vidare till GÅ, inkasserar något, kanske en insyn eller ett nytt perspektiv på livet, och sen så spelar man ett varv till. Ett nytt varv.

Det handlar liksom om att göra allting en gång till men nu på egen hand.

. E N S A M .

Men på det nya varvet finns alltid den personen som man förlorat eller den upplevelsen som hela tiden spelas upp när man sluter sina ögon, aldrig någonsin släpps man helt fri för friheten är inte det som lockar. Det handlar om att minnas, älska och ta vara på det man får och det man har fått. Alla minnen, varenda sekund, är det bränslet som människan behöver för att "Gå vidare". Men inget lämnas bakom, kanske bara i skuggan. Livet är ironiskt och jag tror aldrig att man kan acceptera sitt liv - inte varje minut och inte varje sekund. För visst har vi alla svurit och gråtit över livets hemskheter och haft ångest, ilska och frustration som sipprar ut. Men däremot så kan vi vara tacksamma, njuta av varje sekund som är bra och lycklig och visa sin omgivning vad de betyder för en.

Den här julen har varit så otroligt mysig.

Jag har världens finaste familj och jag har världens bästa Sambo.

Jag är såå lycklig lottad som får omges av så otroligt fina människor.

Först miniJul hos Emils Mamma & Jörgen. Sen uppesittar kväll med världens bästa vänner, Julafton med min älskade, roliga, underbara och finaste familj, Juldagen Hemma hos Emils pappa.

Jag har fått världens bästa extra familj och jag var så lycklig igår kväll för att den här julen varit så fin att jag var tvungen att gråta. Alla världens ord räcker inte till.

Jag är så lycklig

men framför allt är jag så tacksam.

För att alla ni finns där för mig och att ni är dom ni är!

Jag älskar er!